Rigas Historia

Riga omnämns för första gången i skriftliga källor år 1198. Riga blev stad 1201 och utvecklades snabbt till en betydande medeltida stad tack vare det strategiska läget vid floden Daugavas utlopp. Redan vid den här tiden uppfördes flera av de byggnader som fortfarande ger staden en ålderdomlig prägel, exempelvis domkyrkan i tegel. Riga blev år 1282 medlem i det tyska Hanseförbundet och användes senare av Tyska orden som bas för exploatering av nya områden i öster.

Från 1500-talet

Tyska orden styrde staden under ett antal århundraden, men då orden kollapsade under början av 1500–talet uppstod ett maktvakuum i Riga-området som utnyttjades av både polacker och svenskar. År 1621 blev staden en del av det svenska stormaktsväldet. Under det stora nordiska kriget (1700-121) utsattes staden för en svår belägring av ryska trupper. Staden hamnade år 1710 under rysk överhöghet och utnämndes 1796 till centrum för Rysslands livländska guvernement. Under 1800-talet industrialiserades staden kraftigt och befolkningen växte påtagligt. Riga erövrades tillfälligt av tyska trupper under både första och andra världskriget. Mellan 1945-1991 var staden centrum för i den sovjetiska rådsrepubliken Lettland. Sedan år 1991 har Riga varit det självständiga Lettlands huvudstad och är landets finansiella centrum.